När jag stoppar snoken i ett vinglas och sluter ögonen ser jag färger. Först en tydlig urspungsfärg därefter nyanser. Dessa översätter min hjärna snabbt som blixten till personliga referenser såsom frukter, bär, godis, grönsaker, kryddor, träslag, djur, badringar, gymanstiksalar, lerpölar och diverse barnsliga minnen. Nästan alla mina doftminnen tar avstamp i en färg. Smultron kommer alltid dofta rosarött och selleri ljusgrönt.

Att tänka färger är ett bra knep om du ska beskriva ett vins doft. Lukta på vinet och försök hitta en grundfärg – för röda viner brukar det till exempel ofta pendla mellan röd, blå och svart – sedan tänker du efter vilken frukt, bär eller annan doftbärare som drar åt den färgen. Ofta stämmer det.

Härom kvällen drack jag Lynmar Russian River Valley Chardonnay 2007 (87771) 329 kr. Ett maffigt och komplext vin på många sätt men det när kom till färgen föll det sig totalt endimensionellt – gult. Både färg och fruktigkaraktäre är gul rakt igenom. Mango. Ananas. Mirabellplommon. Golden Delicious-äpple. Jag slår vad om att faten är gula innuti. Varför skulle annars den gyllene smörigheten och ljusa fudgekolan komma ifrån? Jag anar smörblommor, halm och blommande rapsfält. Jag ser svenska riksbrevlådor, McDonaldsskyltar och DHL-långtradare. När jag slutligen öppnar ögonen ser jag det. Folien på flaskhalsen är också gul.

PS. Vinet fick 90-91 poäng och har en ljus(gul) utvecklingspotential

I morgon fredag gör vi oss redo för nytt efterjobbethäng på restaurang Djurets fantastiska, och smått hemliga, innergård. Den här gången tömmer Daniel Crespi spritförråden och blandar skruvade drinkar på smått löjliga spritsorter och tveksamt smaksatt vodka. Eller vad sägs om en kyss Parfait d’Amour? Tänkte väl det!

Som Taffelläsare och Tracks & Bottles-älskare är du varmt välkommen mellan 17-19. Ingång sker genom Leijontornet. Självklart går det att äta också, bokar bord gör du här.

PS. Djuret hälsar att spriten är on the house…och själva housen står naturligtvis jag för.

I morgon måndag 19 juli firar en av Stockholms bästa vinbarer 2-årsjubileum. Stället heter 19 Glas och ligger i på Stora Nygatan 19 i Gamla Stan. Temat för festen är ”Snapas & Tapas” vilket innebär en modern tapasmeny kombinerat med svenska snapasar. Dessutom finns det en särskilf T&B-vinlista med flera bra glasviner till halva priset (kolla in menyn nedan). För musiken och vinrekommendationer står undertecknad. Du och alla dina vänner är välkommen i kvällssolen från klockan 19-23. Hoppas vi ses!

TRACKS & BOTTLES @ 19 GLAS 2-ÅRSJUBILEUM MÅNDAG, 19 JULI KLOCKAN 19 TILL 24. STORA NYGATAN 19, WWW.19GLAS.COM

Kära vindagbok. Ledsen att jag inte skrivit på ett tag. Det har helt enkelt varit för varmt.

I går hade vi middagsbesök igen. Gillar besök här på landet. Särskilt nära vänner som gillar vin och mat lika mycket som jag. Vi inledde med en riktigt krämig champagne  Ruinart Brut 2000 till två små förrätter. En kall gazpacho med kryddor från landet och en varm, vit sparrissoppa på fiskbuljong, dill och citron. Vi testade även Gotlands Sleepy Bulldog Sommar Pale Ale, vilken kändes lite blek efter mitt frosseri i Sigtuna Brygghus. Till varmrätten, grillbakad kummel med persiljpesto, majskolv och blomkålsmos, hade jag plockat fram en personlig favorit. Kanske Italiens bästa chardonnay från chiantibaserade Isole y Olena. Mmm, välbalanserad. Mogen gul frukt med lätt rostade ekfat. Så mycket snyggare än kummeln! Men exakt lika elegant i smaken.

Efter lite matkomma högg vi in på smultronsemifreddo med mascarpone och limeskal. Här hade jag gärna serverat Moscato d’Asti rakt av eller kanske en Brachetto d’Aqui men allt var tydligen slut så det fick bli en Auslese-06:A från Emrich Schönleber. Precis lagom söt för att klara av smultronbomben och men med en syra som fick limeskalen att framstå som godis. Inte klockrent men gudomligt gott var och en för sig. Efter kaffepaus och kub i mörkret avrundade vi kvällen med potatischips och röd borgogne i form av Pierre Labet (som har en sjukt ful hemsida) Beaune Premier Cru Coucherias 2007. Fortfarande stram och något återhållen men med bra djup. Fint avslut på en fin kväll.

PS. Dagen efter sprang jag milen på nytt personbästa. Tack för det Bourgogne!

Visst har det öppnats andra flaskor sedan jag skrev sist. När Spaninen vann fotbolls-VM hejade vi på med Numanthia 2005 från Toro. Stort, djupt, violpastiller, cassis, dyra ekfat. Ett värdigt vinnarvin som rimmade väl med matchens brutala karaktär. Vidare har det även poppats någon flaska Castello di Ama Rosato, min favvorosé som dykt upp igen på bolaget under sommaren. Liksom vit bourgogne från Cordier, chenin blanc från Rijks, riesling från Dönnhof och semillion från Tim Adams. Övervägande vitt som du ser men väl uppblandat med diverse öl, saft och vatten. Nästa gång jag skriver blir det om något övermäktigt rödpang. Promise.

Jag fick för mig att jag skulle testa fem härliga öl från Sigtuna Brygghus innan jag cyklade ner till badet igår. Ingen djuplodande analys men 10 minuters snicksnack om lokal öl av finaste kvalitet. Och nej, jag simmade inte onykter. Jag väntade en timme och undvek dessutom kramp.

Vänner på middagsbesök. Bruschetta med överdrivet mycket persilja. Till detta en personlig Mosel-favorit som jag skrivit om tidigare Joh Jos Prüm Wehlener Sonnenuhr 2007 (95945) 249 kr. Vi grillar potatis-med-örter-och-smör-paket, majskolvar och värmer på den jämtländska kalvsteken från ugnen. I glasen nu en källarsval och smutsig sydfransos med fin mognad vid namn Aiguelière Tradion in Wood, Montpeyroux 2004. Innan kaffet, till den vackra jordgubbstårtan, blir det av en slump mer Mosel. Vi öppnar en halvflaska Markus Molitor Auslese 2004 och konstaterar helt enkelt att sött är gött. Till min stora glädje berättar våra vänner att de nyligen druckit Brachetto d’Aqui med jordgubbar och blivit förälskade. Personalen på Systembolaget hade till och med gett dem beröm för sitt inköp. Mer sånt!

I våras sände P2-programmet Rendezvous ett avsnitt som fokuserade på musik med anknytning till vin. Ett intressant program där både musiker, artister och djs tolkade vinet ur ett konstnärligt perspektiv. Nu på fredag klockan 18.14 kommer fortsättningen med temat ”Mat & Dryck” där bland annat musik för viktväktare utlovas. Spännande och avkopplande middagsradio var du än befinner dig –missa inte!

27 grader i skuggan och lunchdate på semesterschemat. Efter halvtimmes bilfärd sitter vi med temporär air condition-förkylning på ett nyoljat trädäck med varsit glas Ca’ del Bosco Cuvée Prestige 229 kr. Kanske Italiens bästa producent av mousseranade vin från deras överlägset bästa område: Franciacorta. Svalt, snustorrt och kartigt – ”det perfekta sommarbubblet” som det säkert hade stått i tidningarna om vinet kostat under hundralappen.. Till detta små feta-melon-mynta-honungs-kanapéer. Och vatten förstås. Mängder av vatten. Särskilt för mig som sprang vilse i skogen i morse på en ny löparrunda. Fresh up boy!

Lunchen består av lax, dijonsenapssås och rotfrukter. Till detta två viner, ett rött och ett vitt. Det vita, som jag tagit mig själv, är en amerikansk chardonnay från Napa Valley av den nybiodynamiska producenten Grgich Hills. Jag har ett mycket trevligt förflutet med denna Grgich. Efter en terminsavslutning på sommelierskolan firade jag och några vänner med att korka upp Grgrich Hilla anno 1991. Ett formidabelt fin, större än den tjockaste amerikan jag någonsin mött. Dagens vin (2006) och är förvisso fortfarande ungt och skulle säkert ha hade mått bra av en timmes luftning, men strukturen dsv själva bygget finns där. Dessutom en läskigt elegant fathantering som får mig tänka på bätte vit bourgogne. Men icke!

Det röda vinet visar sig vara en mogen historia. Jag gissar på 1995. Mognaden visar sig främst i en hel del torkad frukt som drar åt det röda hållet men som samtidigt har en rustik inramning. Jag kan ibland tycka att det är svårt att hitta druvkaraktären hos viner som nått en viss ålder. Min chansning blir tempranillo, troligvtis från Ribera del Duero, eftersom jag varken hittar dil eller vaniljtoner som är signifikativa för traditionelltempranillo Rioja. Rätt svar: Camille Giroud Volnay 1er Cru Les Carelles 1998 (94303) 390 kr. Där ser man. Intressant. En rustik röd bourgogne som jag gärna hade druckit något år tidigare.

Efter ännu mera vatten, en kvartsfinal i fotboll och ett parti kubb rundas dagen av med trippelsorbet. Till detta en härlig auslese från duktiga Markus Molitor i Moseldalen. Kanske den bästa avslutningen man kan tänka sig på en lång och lat julilunch. Tack för idag!

Bruschetta gjord på smörstekt levain, romanticatomater, vitlök, persilja, salvia och olivolja fick sällskap av en halvtorr riesling från källaren. Wegeler Geheimrat J Trocken Spätlese, Rheingau 2002 (2006, 199kr) känns fortfarande vid god vigör, men strukturen är inte helt hundra (vilket den antagligen inte var från början heller). Den halvtorra nektaren backas upp av frisk syra som gärna kunde fått vara lite spetsigare. Nåväl, tillsammans med bruschettan och de nyskördade rädisorna med smör glömmer man lätt vinets små defekter.

Till kvällens styckdelar av den jämtländska kalven vi köpte i våras föll dryckesvalet på en sval röd bourgogne. Producenten heter Matrot och är mest känd för sina fantastiska vita meursault-viner. Kvällens flaska är något så ovanligt som ett rött vin från apellationen Blagny, en butelj som inhandlades under ett besök förra året. Jag minns vinet som rödfruktigt och framåt. Sirligt och lätt men med tillräckligt mycket jordgubbar, moreller och tranbär för att inte bli blaskigt. Efter drygt ett års lagring har vinet satt sig. Svaga toner av jord och mylla anas där bakom, precis som för en större bourgogne. Till det finlemmade köttet matchar det likt en viskande sufflör vid sidan om grillen. Så vackert.

Äntligen juli. Lata dagar, åtminstone för mig i tre veckor framåt. Som för vilken annan svensk som helst öppnas det en del vin även under min semester. Men eftersom jag inte har för avsikt att jobba blir det endast ett antal korta inlägg här om vad som dricks i sommarstugan. Lite som ”dagens outfit” fast utan bilder på mig själv. Öppnar du något gott själv är jag extremt mottaglig dessa dagar för nya vinäventyr. Tipsa gärna!

Efter en lång flytthjälpsdag åt vi sen middag som inleddes med klassisk antipastitallrik med luftorkade skinkor, brie de meaux och gruyére. Till det en flaska Tim Adamas Semillon 2006, 139 kr som efter två års lagring vuxit ihop på ett snyggt sätt. Honung, mineral och nötiga fat utgöt grunden. Den vaxigt feta strukturen är typisk för druvan och ger paktetet pondus. Det är inget enormt vin men alldeles utmärkt till en kallskuren sommartallrik.

Till den efterföljande fruktsalladen med jordgubbar var jag bara tvungen att springa ner efter picnicvinet nummer ett: Braida Brachetto D’Acqui 2009, (95693) 149 kr. Vinet är perfekt balanserat och matchar den mogna frukten som en kyss. Att bara skölja ner en jordgubbe med en klunk svagt pärlande Brachetto påminner om ett tonårshångel. Det slutar liksom aldrig att röra på sig i munnen. När sedan sockertoppen dalat somnar vi snabbt till Spider Man 3.