Dofter är mycket personliga. Därför kan det vara svårt att förstå om jag skriver att ett vin doftar som min mammas nypermanentade hår i början på 90-talet. Det är också därför som exempelvis Systembolaget använder sig av ett mer generellt referensbibliotek på sina ”smakklockor”. En person som gör precis tvärtom, men som ändå lyckas göra sig förstådd, är parfymören Christopher Brosius. Hans dofter bygger ofta på minnen och egna upplevelser. Min favorit, utan att ha doftat, är parfymen ”Winter 1972″ som han beskriver så här:

”A field of untouched new fallen snow, hand knit woolen mittens covered with frost, a hint of frozen forest & sleeping earth”

Eller vad sägs om ”Mr Hulot’s Holiday”? Jag är redan såld:

”The salty breath of the breeze off the Mediterranean, driftwood, rocks covered with seaweed and the smell of old leather suitcases”

Det här inlägget skulle lätt kunna bli en vuxenversion av min kompissamlarbok ”Mina vänner”. Till skillnad från i lågstadiet har jag nu gjort ett demokratiskt urval, dvs alla vänner finns på Systembolaget, har individuell karaktär och varierande prislapp. Det viktiga för vänskapliga kombinationer med ost är inte vinproducentens namn eller årgång utan stilen på drycken. Jag brukar bunkra upp med diverse tillbehör för att hjälpa kombinationerna på traven. Testa med salta och söta nötter, torkad frukt, citronklyftor, balsamico, marmelad och bröd. God ostbricka!

* La Guita Manzanilla, Spanien 94 kr (finns även på halvflaska)

Ost: Klassisk kombination med Manchego. Mild Pecorino och andra salta men ej för kraftiga hårdostar funkar också bra. Dryckesalternativ till den torra, äppeldoftande sherryn kan vara ett torrt vitt från samma land,  exempelvis ung Albariño.

* Sancerre Clos du Roy, Frankrike 2007, 189 kr

Ost: Syrliga get- och fårostar. En inte alltför smakrik kittost är också gott till. Eller varför inte en krämig Brie de Meaux? Var inte rädd för att prova en fruktigare version av Sauvignon Blanc, t ex Saint Clair SB (99 kr) från Nya Zeeland, men se upp för ekfatslagrade. Champagne är ett attraktivt alternativ.

* Stürz Riesling Kabinett, Tyskland 2007, 84 kr

Ost: Gruyère. Ett halvtorrt allroundvin från den fina Mosel-årgången 2007 som passar till många ostar. Vinets mineralpigga syra och ljuvliga sötma gör att det klarar av mycket smakrik ost. Generellt tycker jag Riesling av Kabinett eller Spätlese-söthetsgrad är mycket användbara om du bara ska välja ett vin till hela brickan.

* Schlumberger Pinot Gris Vendanges Tardives 2001, Frankrike 140 kr

Ost: Munster. Gärna lite pruttig. Vinet är halvsött men också syrligt och lite småfet i texturen, vilket jag tycker krävs för att sig bekväm med herr Munster. Funkar även till annan tuff, tvättad ost eller varför inte svensk blåmögel?

* Delitia Recioto dell Valpolicella Classico, 119 kr

Ost: Lagrad Parmigiano Reggiano. Amarone är väl vinet som föreskrivs men om det inte är tillräckligt fruktsött eller i fall osten är lagrad länge tycker jag att en Recioto gör ett bättre jobb. Just den här halvflaskan är heller inte fullt så söt som Recioto kan vara. Den har en läcker krydda och bildar en gyllene trekant med balsamico och Parmigiano.

* Finca el Puig, Priorat 2003, 179kr

Ost: Klassisk svensk lagrad Grevéost elelr viss Prästost. Framförallt är det sältan och krämigheten som får till det med den varma frukten i det torra röda vinet. Årgång 2003 bidrog också med så mycket sol och värme i Priorat att druvorna fick en sötbrännd ton. Fatlagrad nya världen-Chardonnay kan också funka om du är på det humöret.

* Nils Oscar Barley Wine, Sverige 35 kr

Ost: Västerbotten med torkade aprikoser och rostade pinjenötter. Ölets maltsötma matchar ostens syrliga karaktär, men framförallt är ölet tillräckligt fylligt och smakrikt för att inte bli överkörd av norrlänningen. Aprikoserna plockar fram dito frukt i ölet och ger kombinationen ytterligare en dimension. Förövrigt tycker jag både osten och ölet är underskattade var och en för sig – svenska produkter att vara stolt över.

* Rolet Père et Fils Macvin du Jura, Frankrike 169kr

Ost: Hela brickan! Den här starkvinet är relativt sött (159g/l) vilket gör att det klarar av de kraftigaste grönmögelvarianterna. Men eftersom vinet har också en hög syra och alkohol undviks all form av sliskighet. Dessutom har det en unik druvig framtoning. Naturligtvis finns det en risk att vinet sopar banan med Mozzarella, så välj helst ost med mer smak.

Titt som tätt försöker jag mig på att inleda middagar med att servera torr sherry, frisk veteöl eller beska gindrinkar. Trots att jag innerst inne vet om att det är skumpa som går hem bäst. Jag vet inte om det beror på att min egoistiska experimentlusta eller för att jag känner mig manad att bjuda på något annorlunda. Kanske både och. Nu har jag hur som helst bestämt mig för att återinföra skumpan med krafttag  – både före och efter maten!

Innan middagen, då sinnena är pigga, öppnar jag gärna en flaska champagne. Inte för kraftig och gärna med lite ålder. Det viktiga är att få i gång aptiten med frisk och härlig syra, kanske i kombination med lätt rostade nötter

Efter middagen är det dags igen. Med mousserande vin, nu av enklare snitt, väcks smaklökarna åter till liv. Såväl kaffe som avec sopas bort med pigg och bubblande syrlighet. Det händer att jag struntar jag i avecen helt då jag märkt att en flaska bubbel är en överlägsen festkatalysator. Jag tror minsann att vi lärt våra sinnen att  torrt mousserande vin är lika med fest. Gärna för mig!

Tips:

* En underbart citruspigg och lätt gräddig Champagne att börja kvällen med: Pierre Peters Blanc de Blanc (100% chardonnay) för 265 kr.

* Efter middagen kan det vara skoja attt jämföra med en Blanc de Blancs gjors på samma metod fast odlad och tillverkad i Sydfrika: Graham Beck Blanc de Blancs Brut, 149kr.

P.S. Ett tecken på att acceptansen för nya smaker går framåt fann jag på landet i Bonniers Svenska Ordbok (utgiven 1989) där ordet ”koriander” beskrivs som ”illaluktande kryddört”. Illaluktande enligt vem? D.S.

Min första, och kanske största, vin/ost upplevelse var när någon vänlig människa serverade mig vit Bourgogne från Meursault och lagrad Comté. Tack. Sedan dess har jag testat nästan alla viner som finns i jakt på nya, sköna ostkompisar men utan att riktigt gå i mål. För när jag ser det ur vinets perspektiv är det sällan som jag tycker att det finns något att hämta i själva kombinationen. Särskilt för de röda.

Om jag bara ska välja ett vin till en ostbricka blir det numera alltid ett vitt. Ofta med lite restsötma och gärna med hög syra. Kan du tänka dig ett starkvin tycker jag Macvin du Jura är magisk. Även sherry kan vara allround. Torra vita kan fungera ibland men faller oftast mot kraftiga ostar. Röda torra viner väljer jag nästan aldrig. För många flaskor har försummats av ostens smaköverlägsenhet. Länge trodde jag att det bara var min personliga smak. Att jag behövde sötma eller rejält med syra för att få till det med osten. Alla andra verkar ju älska rödtjut och hårdostar (för att inte tala om rödvin och choklad, urgh).

Därför blev jag mycket belåten när jag läste Fabian Cobb’s inlägg där han publicerat en sammanfattning av en vetenskaplig studie som visar att karaktären hos rött vin försvagas ihop med ost. Vinernas karaktär förblir blir enligt undersökningen intakt men smakintensiteten försvagas. Det är alltså sällan som vinets aromer förstärks i själva kombinationen, vilket man ofta läser om, tvärtom. Troligtvis är det också därför som jag upplever att röda viner vingklipps tillsammans med ost. Fiffige Cobb har dessutom vänt på steken och listat några tips på hur du med hjälp av ost kan rädda dåligt balanserade rödviner, här av mig översatt.

* Om vinet är för bärigt, drick det med kraftig blåmögelost
* Är ekfatskaraktären för dominant, dämpa med ost oavsett typ
* Svamparomer (som kan hittas i mogna viner) försvagas rejält med hjälp av ost
* Har du svårt för frukt i vinet är en ost som Gruyere ett perfekt hjälpmedel för att få den att försvinna, liksom alla andra vegetal aromer

Dela gärna med er av era favoritostviner. Jag ska göra en lista i helgen!

Finns det något lika härligt nedvärderande slanguttryck för vitt vin som för rött? Vitskrik är det närmsta jag kommer, men det är knappast vedertaget. Vore skönt om vi kunde skapa jämställdhet i vinvärlden genom etablera en motsvarighet till rödtjut. Kattkiss, vigvatten, vitskrik…hit me!

Ett sätt att framstå i bättre dager som vinsnobb är att rekommendera ett vin under hundralappen. Här kommer mitt bidrag: Mezzacorona Marzemino från Trentino. Druvan heter alltså Marzemino och Mezzacorona är Italiens största producentkollektiv. Tillsammans lyckas de uttrycka både plats och druvkaraktär. Ett okomplicerat vin med en en stram, något kärning frukt som landar ungefär mellan mörka körsbär och björnbär. Den som vant sig vid mycket ekfat finner säkert vinet tjurigt. Men så här ska det vara. Långtifrån inställsamt!

Du som älskar den blommiga och sötkryddiga druvan Gewürztraminer har garanterat en ny frukostkompis i Valio’s nya yoghurt. Litchifrukt, äpple och socker – smakar exakt som vinet! Om man ska vara petig tycker jag den malolaktiska karaktären tar för stor plats, men det är ju trots allt bara en smaksatt yoghurt.

Så här i sommaralkolismens zenit, post midsommar och innan kräftskivor, funderar jag ofta på alkoholens bieffekter. Rattfylla, våld, otrohet och barn som önskar att pappa eller mamma höll sig nykter. Det händer att jag tvekar inför mitt sätt att lovsjunga och romantisera över världens mest beroendeframkallande dryck. Hur kan jag hylla alkoholen?

Under de fem senaste åren har vi svenskar för första gången rört oss oss bort från vårt vikingasupande mot ett mer kontinentalt och någorlunda sansat vardagsdrickande. Problemet är bara att vi än så länge gör både och. Vi dricker ett par glas boxvin till vardagsmiddagen OCH blir rejält packade till helgen. Det är inget jag rekommenderar och heller inget jag kan ta ansvar för.

Men, det är också därför jag skriver.

Jag vill flytta fokus från berusningsmedel till smakupplevelse. Jag vill väcka intresse för hur det smakar, vad det beror på och vilka som ligger bakom. Dela min passion. Inspirera dig som läser att dricka medvetet och lära dig nya färgglada adjektiv. Få dig att tänka, dofta, smaka, njuta, kombinera, blanda, värma, kyla, lufta, läsa på och ifrågasätta. Att dricka med alla sinnen öppna.

Om du dricker för att fly verkligheten, när anledningen är djupt rotad i själ och hjärta spelar det ingen roll vad du har i glaset. Det spelar heller inte någon roll vad folk som jag eller dina närmaste vänner säger till dig. Tyvärr är det också då som det kan sluta illa.

Drick väl och må gott i sommar.

Precis när solen sänkte sig över Södermalm igår kväll serverades jag av en god vän lätt saltade ostronblad från Holland och en biodynamiskt odlad champagne från Francoise Bedel. Genial combo med ett stänk citron! Enklare och godare inledning på en middag får man leta efter.

På tal om ursprungskaraktär fick jag ett tips av Lisa på en artikel om rökdrabbade vindruvor i Kalifornien. Ni kanske minns bränderna som härjade i USA förra sommaren? Elden nådde aldrig Kaliforniens vinfält men det gjorde däremot röken som satt sina spår i smaken. Många vinodlare gjorde allt för att bli kvitt ”the smoke taint” med hjälp av avancerad filtrering och struntade i att lansera sina prestigeviner. Andra producenter såg röktonerna i vinet som ett uttryck för årgången och att röksmaken framhävde den temporära terroiren. Mycket intressant läsning!

Röksmak i vin beror annars på hård rostning av ekfat eller att solen nästintill brännt druvorna i vingården. Olika jordmåner kan också ge rökiga aromer. Viner från Poilly Fumé i Loire ger exemplvis viner med angenäm och önskvärd rökig flintamineralitet. Druvan syrah kan i norra Rhône ge vinerna en kryddigt rökig touch liksom pinotage gör i Sydafrika. Hur mycket röksmak som egentligen är gott verkar högst personligt. Jag är rädd för att jag är den känsliga typen.