För att underhålla mina smaklökar och bredda mitt doftbibliotek försöker jag så ofta som möjligt att prova vin blint, det vill säga utan att veta vad det är jag har i glaset. Inte för att det är särskilt tufft att gissa årgångar utan för det är det överlägset bästa sättet för lära sig mer om karaktär och ursprung.

På Eriks Vinbar vid Slussen häller dem gem gärna upp vinerna blint på glas. Du kan även välja tema för en 3-glasprovning, till exempel tre blå druvor från gamla världen eller tre vita viner gjort på på druvan chardonnay. Du kan också välja att prova semi-blint, vilket innebär att du vet vilka tre viner du dricker men inte i vilka glas de är upphällda i.

Självklart funkar det minst lika bra att göra det här hemma också. Köp ett gäng halvflaskor, skyl etiketterna, numrera och servera. Fördelen med att gå till Vinbaren eller liknande ställen är att du får personalens vinkunskaper på köpet. När jag pluggade som mest inför intagningsprovet till Sommelierföreningen spenderade jag flera kvällar där. Dels för att öva prova blint under tidspress och dels för att ta suga i mig all vin- och spritlitteratur som finns där. Jag minns att jag även fick låna en hem en gammal vinkorg för att öva på det obligatoriska dekanteringsmomentet. Snälla människor.

Fördelen med att bedöma vin blint är naturligtvis också att man slipper undan sina egna förutfattade meningar om producenter, årgångar och priser. Tyvärr så är det långt i från kutym att prova blint vid exempelvis Systembolagets nyhetsprovningar. Flera provare/skribenter väljer medvetet att läsa varje vinbeskrivning innan för snabbt kunna krafsa ner sina vitsord. Förhoppningsvis provar och rekommenderar jag kommande nyheter nu till hösten. Då blir det ögonbindel på!