När Zlatans Barcelona skulle möta Inter styrde vi kosan mot Pompeianas enda pizzeria. Att vi var de enda Barcafansen på plats var väntat, men att flaskölen i läskkylen var supercool indiebärs var verkligen otippat. Och tur var väl det. Matchen bjöd inte på särskilt mycket.

Ölet däremot visade sig vara högst intressant. Bryggt av Baladin, ett mikrobyggeri i Piozzo som ligger norr om Barolo i Piemonte, och med färgglada etiketter som fick mig på gott humör. Den första 0,75-flaskan, Isaac, var ett ljust och fruktigt veteöl. Oerhört blommig med en mjuk syra och ordentligt med humlegodissötma. På gränsen till sliskig eftersom beskan och syran var lika närvarande som stökig högstadieelev. Flaska nummer två, Wayan,var desto mer spännande. Fortfarande ljus, blommig och med låg kolsyra men kraftigare, men mer belgisk i stilen. Anledningen kan vara att ölet innehåller 17 ingredienser. Förutom korn, vete, malt, en massa olika humlesorter även ett gäng kryddor. Mest framträdande efter en rejäl Liguriapizza var nog koriander, pomerans och honung.

Det är kul med nya öl som inte smakar som man förväntar sig. Framförallt när man inte förväntar sig att stöta på dem. Dessa var just sådana. Mer intressanta än fantastiskt goda. Å andra sidan räddade de mig från en målfattig och ganska trist fotbollsmatch. Återigen.

Med risk för att låta modeblogg måste jag bara få skicka lite kärlek till människorna bakom svenska klädmärket Hope. I deras konceptbutik har de nyligen plockat in dofter från brittiske parfymören Geo. F. Trumper av den enkla anledning att doften matchar deras vision om den välklädde mannen. Min favorit går under namnet ”Spanish Leather”. En Eau de Cologne som inspirerats av spansk läderhantering och berikats med patchoulie och träig musk – precis som min väska. Nu åker jag på semester som väldoftande medelhavsman. Ciao!

Snart åker jag på efterlängtad semester till Ligurien. Det är dags att tömma kylen. Till middag idag blev det därför en pasta (tortiglioni) ihopsvängd på gårdagens punschspetsade hummersoppa, en rynkig gul parika, lök, en ensam sardellbit, de sista kvarlevorna av balkongens kryddodling och helgens surdegsbröd. Till detta härliga Emrich Schönleber Riesling Spätlese Halenberg Nahe 2006 som just nu reas ut för ynka 181 kronor. Jag är tveksam om det finns någon vetenskaplig förklaring till att restsötma funkar så fantastiskt bra med rester. Men himmelsk gott blev det denna höstmåndag!

Jag har följt debatten i ögonvrån tills jag i morse läste Systembolagets nya VD Magadalena Gergers debattinlägg i DN. Diskussionen rör möjligheten för småskaliga gårdsproducenter att få sälja alkoholhaltiga produkter direkt till sina besökare. Exempelvis en bonde som gör sitt eget fruktvin. Alkohollagsutredningen säger nej. Systembolaget likaså. Vi skulle supa för mycket. Som en tillmötesgående lösning vill nu Systembolaget att man ska kunna handla via e-beställning, dvs att du vid besöket på gården kan göra din beställning och sedan hämta ut de lokalproducerade flaskorna på närmsta Systembolag. Lite som att besöka sitt favoritmejeri, peka ut en fin ost och sedan åka in till stan och hämta ut den på Konsum! Det kanske går att kombinera i något slags turistpaket där det ingår ett besök på landet och sedan ett besök i stan inklusive transport. Men det är långtifrån en lösning.

Jag är en djurvän. Jag är en djurvän. Jag är en djurvän. Gårdagens besök hos Djuret, restaurang Lejontornets nyöppnade bakficka, satte spår.

Konceptet att välja ut ett närslaktat djur och göra en meny av styckningsdetaljerna är bara det tilltalande. Lägg därtill ett gäng utvalda viner med stans lägsta påslag och du förstår min upprymdhet. Eller vad sägs om husets vita och röda för 40 kr/glaset eller 180 kr/flaskan? Båda sydfransoser där den röda är mest spännande. Eller Champagne från Diebolt-Vallois för 85 kr/glaset?  Är man villig att betala 100 kronor finns bland annat härliga Matrot Bourgogne Blanc och fruktpackade Pagos del Moncayo från Campo de Borja.

Djuret som finns på menyn just nu är lamm. Vi åt bringa respektive sadel. Lantligt och mycket smak. På vinlistan har man plockat fram fem olika viner från Chateauneuf-du-Pape med fasta kronpåslag runt 150 kronor, vilket innebär att du exempelvis kan köpa en flaska Chateau de Beaucastel för 910 kronor! Snurrigt, eller hur? På ölsidan finns det godsaker från Mikkeler, Nogne, Nils Oscar och Olfabrikken. Testa den sistnämndes porter, serveras i snygg 33cl burk och går bra ihop med flera av rätterna.

Vänder man på vinlistan finns en välsorterad samling destillat. Inte lika förmånligt prissatta som vinet men urvalet är både djupt och brett. Det roligaste i dryckesväg hittar man under rubriken läsk: Champis, Trocadero och Sockerdricka. 95 kronor (utan Eau-de-Vie 35 kronor). Serveras, precis som alla andra drycker, föredömligt avslappnat med flaskan direkt på bordet.

En joker hade smygit sig in på gårdagens Polarprismiddag. Den traditionstyngda menyn fick sig en ordentlig injektion när det var dags för den kanelkryddade plommonkompotten. I glasen serverades, lika oväntat som genialt, plommonvinet Umeshu! Tack för det.

Övriga drycker var Pannier Brut Champagne, Jever Lager + svensk snaps, Masi Campofiorin plus diverse standardavecer. Inget man slår kullerbyttor av. Däremot sprang vi på en flaska Leroy Puligny-Montrachet 1999 (som öppnats av misstag) när vi skulle ta en fördrink i Matbaren. Bingo.