Folkölets roll som törstsläckare har länge exkluderats till efterfester i brist på annat flytande. Det säljs inte på Systemet och marknadsförs endast då det är extrapris på sexpack. Till min förtjusning upptäckte jag i fredags en kvalitetsproducent som sken upp ölhyllorna på ICA Mariatorget – Slottskällans bryggeri. I går genomförde jag mitt livs första folkölsprovning. Så här gick det.

När man dricker folköl är det lätt att förstå alkoholens funktion som smakbärare. Starköl upplevs inte bara fylligare och tyngre, den kan dessutom (i rätta bryggarhänder) ge drycken komplexitet, djup och längd. Men om man, liksom Slottskällan, anstränger sig hårt  går det faktiskt att skapa fin karaktär och aromrikedom med bar 3,5% alkohol och schyssta humlesorter. Det vet jag säkert nu. Jag har provat de fyra sorter jag hittade, varav tre mig veterligen också finns som starkölsvarianter. Här är mina tasting notes.

1. Roslager Lager. Det mest välbalanserade ölet i uppställningen. Förbluffande fylligt och matigt för att vara en folle. Bra balans mellan malt och humlebeska. En svag honungston i doften men ingen sötma i smaken. 83

2. London Ale. Härliga karamellmalttoner som matchar den fina bärnstensfärgen. Julens ljusa torkade frukter och en klick apelsinhonung. Läcker humlebeska ger liv och förlänger smaken. Något söt. 82

3. Källarlager. En mörkrostad lager med toner av farinsocker, kaffekolor och ölindränkta bastustenar. Smaken är däremot torr och medelfyllig. Tyvärr inte särkilt lång. Här hade lite mer alkoholsötma gjort susen. 79

4. Uppsala Lager. Påminner mest av alla om den folköl vi är vana vid. Men ställ den vid sidan om en Falcon Lager så märks skillnaden direkt. Mjukt, fylligt och välavvägt med lätt gräsiga toner. Lite mesigt bara. 74