Mogen för Rioja?

Min vinsmak förändras hela tiden. Eller åtminstone mitt förhållningssätt till olika viner. Drivkraften i det ständiga sökandet på den perfekta flaskan behöver liksom kontinuerligt ny energi. För två år sedan stod klassisk, murrig rioja mycket lågt i kurs. Vinerna påminde mig om ett mossigt, konventionellt förhållande till vin i allmänhet. Äldre män och klassiska etiketter. Typ. Energi och inspiration fann jag i stället i områdets moderna viner. ”Frukt i kvadrat framför torkat dillblask” skulle jag ha kunnat skrivit. Idag är jag beredd att omvärdera min åsikt. Ingen annanstans i världen kan rött vin på 100% tempranillo smaka som i Rioja. Det traditionstyngda rödtjutet har hittat en sweet spot i min vinhjärta. Plasten stavas u-r-s-p-r-u-n-g.

Montecillo2

Passande nog blev jag inbjuden till en vertikalprovning av en av Riojas mest klassiska domäner  Bodegas Montecillo. Sex stycken, på pappret gamla, Rioja Gran Reserva provades under ledning av vinmakerskan Maria Martinez. Så här stod det i mina provningsanteckningar en timme senare:

2003. Ungdomlig frukt, körsbär, jordkällare, blött trä, dill, vanilj. Tydliga tanniner, i dagsläget något obalanserad och varm.

2001. Kryddigare frukt, lakrits, nejlika, jordgubbe. Hög syra, bra struktur. Förändrades enorm mycket i glaset under provningen till vinets favör. Klassikt vin som kommer åldras vackert.

1994. Färgen börjar visa ordentlig mognad, tegelbrun. Även doften är mogen. Kaffe, torkade jordgubbar, nypon, torkade blommor, dill. Något dammig.  Tanninrna är ordentligt avrundade. Brådmogen utveckling? Den torkade frukten tar över ju längre tiden går.

1991. Aningen mörkare i färgen än -91. Yngre i smaken, högre syra och överlag bättre balans. Polerad smak tydlig ekfatskaraktär. Ett helt annat vin än både -91 och -03.

1987. Påtagligt örtigare/grönare än de två innan. Elegant men lite yxigare i strukturen. Mjuka men något torra tanniner. Ytterligare en dimension, möjligtvis en svalare årgång? Förvånansvärt pigg den här också.

1981. Ljusast i färgen, tegel/orange. Frukten har tunnats ut, syran sticker ut och tannierna är nästintill obefintliga. Torkade, söta jordgubbar, körsbär, dill och en svag oxidation. Saftlik och elegant. Fullmogen rioja!

Sammanfattningsvis uppskattade jag de stora skillnaderna i vinerna. Årgångarna har satt sin naturliga prägel. Om jag ska utse en vinnare får det bli 2001. Vin att åldras med. Det har dessutom fördelen att det går att beställa i på Systembolaget (art nr. 72728 BS – 199 kr).

Dela på Facebook

4 kommentarer

  1. Anders skrev:

    Hade förmånen att bevista en provning med Maria Martinez för ett par år sedan. Hom är verkligen en levande legend. Då fick vi prova några av hennes första årgångar från 70-talet. Enastående!

    Gillar verkligen både det traditionella och moderna Rioja!

  2. Alf Tumble skrev:

    Anders: hur var årgångarna från 70-talet?

  3. Arvid Rosengren skrev:

    Jag orkar inte riktigt med det moderna Rioja. Det känns som så mycket mer falskmynteri än när de gör samma sak i många andra vinregioner. Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många flaskor Rioja jag köpt de sista åren, och alla har signerats Lopez de Heredia.

  4. Alf Tumble skrev:

    Jag förstår hur du menar med modern Rioja. Vid magnummiddagen som jag skrev om för ett par veckor sedan fanns två moderna riojor som ingen lyckades pricka in. De skulle i princip kunna ha kommit från vilket land som helst.

    Vad gillar du med Lopez de Heredia? Både röda och vita?

Prenumerera på kommentarerna för detta inlägg (RSS).

Tyck till!

Annons