I dag testade jag tre alkoholfria viner. Det enda som gick att dricka var den tillfälliga nyheten Torres Natureo Free Muscat 2009 (1912) 49 kr. Vinet har jäst som ett vanligt vitt vin och sedan de-alkoholiserats med hjälp av ”the spinning cone column” som förenklat är en metod där man med hjälp av centrifugalkraft och kvävgas avlägsnar alkoholen samtidigt som vissa aromer bibehålls. Vinet är spätlesesött, 33 g restsocker per liter för att vara exakt, och har en typisk muscatparfym av fläder, päron, litchie och äpple. Till skillnad mot Billabong Sparkling Brut (1945) 42 kr – ett någorlunda välsmakande  bubbel med doft av vaxljus och finsk ananaskaramell – har Torres lyckats få till en smak som håller ihop och inte lämnar kvar ett tomt jästhål i mitten. Servera vinet kylskåpskallt så upplevs sötman inte lika kvalmig.

Efter tre veckor med alternativa middagsdrycker utan alkohol ser min topp 5 ut så här:

1. Torr cider från Normandie, så torr den kan bli
2. Citronvatten, massor med pressad citron
3. Alkoholfri öl, till thai-hämtmaten
4. Mjölk, minst mellanfet
5. Torres Natureo Free Muscat, se ovan

Har du druckit något annat gott alkoholbefriat vin? Skriv och berätta.

I dessa detoxdagar har jag ägnat flaskornas yttre avsevärt mer tid än innehållet.  Jag som vanligtvis klagar på vindesign blev glad i hågen då min vän formgivaren tipsade om alldeles förträfflig förpackningsdesign. Och ett knogjärn. Vem vill inte dricka så här snyggt?

DN Söndags nya serie ”Vinprovarmiddag” signerad Bengt-Göran Kronstam ägnar sex gulliga helsidor åt Toscana.  Vinerna som presenteras är samma gamla vanliga ”prisvärda” storsäljare på Systembolaget – hur många gånger ska jag behöva läsa om Barone Ricasolis förträfflighet? I artikeln rekommenderas såväl  en sverigeanpassad box som flaskan Brolio, där den senare beskrivs som husets stolthet trots att slottet gör fler avsevärt bättre kvalitetsviner. Vidare tipsas det om svenskägda Terrenos Chianti Classico, 89 kr. Ett vin vars enda spännande beröringspunkt är att gården ägs av svenskar. Om artikeln varit ett reportage i DN Resor är jag övertygad om att man höjt sig över svensk turistnivå för att inspirera.

Inget av vinförslagen i artikeln motiverar heller varför vinerna passar bra till maten. Paraplytiteln ”Vinprovarmiddag” känns lika omotiverad som förslagen i sig. Två olika prisnivåer duger inte. Jag förundras också över själva rätterna. Inledningsvis förklaras det fiffiga med den italienska menyns upplägg, exempelvis att huvudrätten ofta består av en enkel kött- eller fiskbit. Till DN:s egna ryggbiff serveras, precis som i Svedala, både rostade paprikor, bönkräm och ruccolasallad – tillräckligt för att du inte ska orka peta ner en bit av den avslutande marängkakan med blodapelsinsoppa och biscotti, som tydligen är ”mer uppfriskande än mättande.”

Att som intresseväckande instick deklarer den trista italienska vinlagen hjälper föga. Varför inte istället fokusera enbart på den för området betydelsefull  klassificeringen IGT? Boktsavsförkortningen som blivit ett begrepp i vinvärlden tack vare Toscanas toppviner som Sassicaia, Ornellaia, Grattamacco etc. Eller kanske jämföra det klassiska och det moderna? Internationella druvor kontra alla varianter av sangiovese?

Jag efterfrågar naturligtvis inte en vetenskaplig eller nördig artikel. Men har man för avsikt att göra en djupdykning, eller åtminstone ringa in ett område, varför inte då sikta lite högre? Jag är övertygad om att DN:s läsare kan mer och är mottagliga för ett djupare innehåll. Åtminstone en smula mer inspirerande.

Vinimportören Moestue Grape Selcetions kallar sin årliga provning för Vinfeber. Till skillnad mot en vanlig sortimentsprovning bjuder man in ett tjugotal av sina producenter att närvara och själva presentera sina viner. Det är både sympatiskt och intressant för den vetgirige. Möjligtvis tidskrävande för den som har bråttom men det ska man inte ha sådana här dagar. Ute är det influensaväder, och inne på Grand Hotel är det vinfeber.

Importören har ett uttalat fokus på klassiska vinländer såsom Frankrike, Tyskland och Italien. De försöker också se till att majoriteten av vinerna finns tillgängliga för privatkonsumenter i beställningssortimentet och håller regelbundna provningar av dessa. Eftersom detta jättesortiment sällan recenseras eller rekommenderas (förutom i Taffels vinlådor) har jag plockat ut de febrigaste flaskorna som alltså finns att beställa på stubben!

André Jacquart & Fils Millesieme, Campagne 2002 (883341) 285 kr är en kristallkrispig och underbart blommig årgångschampagne som för tanken till våren liljekonvaljer. Ekologiskt odlad.

Weingut Stadt Krems Riesling Steinterrassen 2008 (73551) 115 kr smakar som den låter – sten i såväl mineraliteten som i den  purunga och småtfeta stenfrukten.

ökonomierat Rebholz Riesling Kastanienbusch Riesling GG 2007 (73260) 399 kr måste vara ett av Tysklands friskaste och stoltaste rieslingviner. Lyxvin för långlagring, finns även på magnum. Biodynamisk odling.

Oliver Merlin Macon La Roche Vineuse Vielles Vignes 2006 (73749) 169 kr är ett franskt, fylligt och förlustande vitt vin från Bourgogne. Popcorn med smält smör uppbackat av solmogen frukt. Slurp.

Dom. Huges & Jean-Marc Pavelot Savigny-Les-Beaune 1er Cru Aux Guettes 2006 (73156) 261 kr slår nästan knut på sig själv med all sin saftiga och fylliga frukt. Röd bourgogne från en ofta förbisedd kommun får här sin revansch.

Selvapiana Chianti Rufina Riserva Bucerchiale 2006 (88365) 228 kr
kommer från Rufinas högt belägna vingårdar i östra Chianti. Strukturen, toppårgången och den traditionella stilen får mig att längta till nästa sunday roast.

Pelissero Long Now 2005 (88367) 269 kr chokerar med att vara både publikt, modernt och barriquelagrat. Ungefär hälften nebbiolo och hälften barbera ger tack här ett kompakt amaroneliknande intryck fullproppad med sötlakrits, svarta bigatråer och ekfat. Syndigt, och gott.

Feburaris vinlåda slår ett slag för långkok, grytor och värme. Här har pratar vi alternativ, favoriter och ställer frågor!

I dag släpptes ölet som sålts med devisen ”The World’s Strongest Beer”.  I skrivande stund finns det 12 flaskor kvar på Systembolaget i Göteborg av Brew Dog’s 32 procentiga skapelse Tactical Nuclear Penguin (11728) 540 kr. Vem som vill betala en halv tusenlapp för 33 cl absurd konceptöl är för mig en gåta. Låt gå för att det är galet experiment med en 10 procentig stout som sedan frysdestillerats och därefter fatlagrats. Låt gå för att Brew Dog är ett Skottland, ja kanske världens,  punkigaste och pr-smartaste bryggeri som gärna gör statementbärs (ölet Nanny State med endast 1% alkhol lanserades i protest mot tidningar sågat deras 18-procentiga ale). Men är det gott? Jag antar att det var samlare och nördar som köade i morse, jag brukar själv vara en av dem.  Men till kärnvapenpingvinen röstar jag blankt nej utan att ha druckit en droppe. Övertyga mig om motsatsen den som vill.

Med risk för att framstå egenkär måste jag bara skriva en kortis om feedback jag fått på min kommande disco-EP ”Pendolino”. Den skickades ut som promo till djs i veckan och släpps officiellt 24 februari. Responsen från internationella djs är naturligtvis superviktig då det rör sig om klubbmusik, men oftast får nöja sig med kommentarer som ”Great track, will support” eller ”Dope, really feeling this one, cheers”.  Därför blev jag extra glad när några av mina vänner istället bidrog med sina egna tolkningar. Personligt, målande och detaljrikt. Tusen tack!

Min vän manusförfattaren:

”Vägen är vindlande vacker när den lilla Aston Martin-bilen når San Marino. I bagaget väntar en väl kyld Prosecco och blodröda jordgubbar. Han viskar i hennes öra, precis innan motorn stängs: ”What was your name again?” Hon bara ler och tystar hans mun med sitt finger. Hennes långa nagel kittlar hans överläpp. Han skrattar till och kliver ur bilen. Går runt den och öppnar den andra dörren. Solen värmer. Han tar korgen med flaskor och frukt. Hon tar sats och säger: My name is Angelica Pendolino. Now you know everything – the rest is up to you!”

Min vän partypinglan:

”Kändes lite konstigt att i morse på gymet efter spinningen kränga på sig ”håll in och tryck upp” strumpbyxor och festklänning och höga klackar fastän det är massor med timmar kvar till jag får gå ut i fredagskvällen med en vinare i handen. Nu, med din låt i lurarna känns det inte alls konstigt längre att sitta här festklädd på ett tomt kontor!”

Min vän tokyokillen:

”Låten är riktigt uplifting och fyller vilket rum som helst. En sak som jag tänker dock är att den också skulle passa superbra med vocals. Jag tänker mig enkvinna med en stark röst som börjar 0:31 i låten och lugnt pratar och berättar om hennes ”voyage” med Pendolino. När låten så når 3:40 så tar hon i och sjunger med dubbla styrkan mot vad Donna Summer skulle klara av.”

Vill du lyssna själv så musiken finns låtarna upplagd här. Trevlig helg!

Jag bad om ett alternativ till mitt taiwainesiska favoritte Ali Shan och blir serverad ett smakprov av Bao Zhong.  Himmlen öppnar sig. Liljor och jasmin i full blom. Inlindade i en fet, nötig rondör ser jag bilder av vita viner från Puligny-Montrachet. Bilerna blir tydligare när smaken spär på känslan av varsamt behandlade ekfat och smält smör. I bakgrunden lurar en honungssötma som förgyller den milda eftersmaken som aldrig verkar ta slut.

Tror du att jag saknar vin eller?

Så här bryggde jag mitt senaste lättfermenterade oolongfynd när jag kom från världens bästa In the mood for tea.

Dosering: 1tsk
Vatten: ca 2 dl
Temp: 90 grader (servera gärna kring 80-85 grader)
Infusionstid: 2 – 2,5 min
Infusioner: upp till fem med bibehållen smak
Pris: 260 kr/hg

Från och med söndag planerar jag total avhållsamhet från alkohol och kaffe i fyra veckor. En klassisk vit månad. Jag försöker att se det som ett experiment. Frågorna jag hoppas få svar på är: hur starkt är suget och efter hur lång tid mattas det av? vilket är värst att överge, kaffet eller vinet? kommer jag att känna jag mig mer kreativ, effektiv, pigg? gå ner i vikt? vilka blir subsituten? smågodis och olongté? hur fort kommer jag återgå till mina ”normala” konsumtionsvanor? Svaren kommer jag lägga upp eftersom.

Men innan söndag är det lördag!

Vi har vänner på middag och jag tänkte långkoka italiensk porchetta på fläsksida med en massa rosmarin och salvia. Till det den här fantastiska tomatsåsen med stora vita bonör i. Innan funderar jag på att testa den här Palsternackssoppan om jag bara få tag på rätt koksomjölk. Avslutningsvis gör jag nog en barnvänlig glass, osäker på smak, men säkert något fruktigt, och kanske en limoncellovariant till de vuxna.

Vad dricker jag till det här då? Jag har några alternativ men kom gärna med tips på vad du skulle valt!

Så här års bjuder många vinimportörer in till sortimentsprovningar för att presentera terminens nya producenter och årgångar. De senaste åren riktar sig vissa även till privatpersoner som, mot betalning, får tillfälle att prova samma viner som branschfolk och journalister. Ett smart marknadsföringsgrepp kan tyckas men lika mycket ett toppentillfälle för vintörstande konsumenter att upptäcka viner som man kanske aldrig skulle ha möjlighet/råd att testa annars.

Importören Divine’s sortimentsprovning innehöll i år ca 75 drycker med flaskor från 89-2195 kronor. Importören fokuserar på amerikanska viner med attityd men har också ett brett sortiment från Australien och Nya Zeeland. Här är tre favoriter från provningen.

Sumarroca Cava Brut Natur Gran Reserva 2005, Spanien (77136) 149 kr
Ny Cavakompis för mig. Producenten gör tre vita mousserande viner som alla är mycket rena och distinkta i sin stil, dvs är goda exempel på hur druvblend, produktion och lagring reflekteras tydligt i smak och doft. ”Natur” innebär ”No Doasage” mao utan socker, vilket gör vinet ordentligt friskt. Den tre år långa lagringen har gett vinet djup och svala petroleum aromer.  Släng hit en skål Gambas al pil pil omedelbart! 84/100

Brewer Clifton Santa Rita Hills 2008 (73073) 449 kr
En underbar chardonnay från Santa Rita Hills i Kaliforninen. Skarp syra och återhållsamt använda ekfat (tror man knappt anv’nt någon ny ek alls) men framförallt en supersnygg kritamineralitet som får mig i spinn. Amerikansk chardonnay precis som jag som jag vill ha den. Kraftfull men på ett inifrån-och-ut-sätt. Elegant och sval i sin framtoning utan att göra anspråk på den burgundiska flaggan. Drick allena under djup kontemplation eller med glad en vinvän och käka Gittos Fiskburgare (hoppa över gurksalladen). 92-94/100

Grant Family Straight Line Pinot Noir, Anderson Valley 2008 (73965) 329 kr
Ytterligare en ny vinmakarbekantskap som till det här vinet hämtat från kyliga Anderson Valley. 45% av druvklasarna har fått jäsa med stjälkarna kvar. På så sätt berikas vinet mer tannin och uppfattas bokstavligen något stjälkiga i smaken. Frukten är i övrig syrlig, körsbärsdoftande och med örtiga inslag. Vinet andas amerikansk elegans och grace framför bröl och punch. Me like. Och säkert många med mig, så skriv in 1 mars i kalendern då några flaskor av de totalt 11 faten som producerats på SB. Tills dess hinner du med ett ordentligt långkok, kanske Italiens fläsklägg med blodapelsin och rosmarin? 91/100

I övrigt kommer jag att hålla utkik efter flaskor från Maggi Harrison, Felton Road och Kraacher de närmsta månaderna. Gott så.