Flera tolkningar av Mollydooker
Härom kvällen öppnade jag upp en flaska Mollydooker The Boxer Shiraz 2008. Ett australienskt muskelpaket, inhandlad utomlands av ren nyfikenhet, som lämnar mig med många frågor men utan upphetsning. Vinet skulle definitivt åka in i dopingkontrollen om det vore OS men rankas samtidigt högt av inflytelserika amerikanska vinmän. Det intressanta för mig – efter att druckit ett glas och spänningen lagt sig – är hur olika ett och samma vin kan uppfattas och beskrivas. Hur eniga världens största vinmagasin är om vinets förträfflighet. Och hur privatpersoner påverkas av vad de skriver.
Här följer först två recensioner från världens mest betydelsefulla vinskribenter. Därefter ett utdrag från en amerikansk vinblogg och sist tre tasting notes publicerade av privatpersoner på vinportalen Cellartracker.com.
Winespectator: Best Buy of the Week – 91/100 p
”Bright and jazzy, offering an effusive mouthful of cherry, pomegranate and spice flavors that are as aromatic as they are long and vivid. This has density without great weight, and the finish keeps on going…” Harvey Steiman, Winespectator
Wineadvocate 91/100 p
”The 2008 Shiraz The Boxer is the deepest colored of the Mollydooker wines. Fragrant scents of bacon, game, lavender, plum, and blueberry lead to a dense, layered, ripe, and intense wine that can be enjoyed now but will continue to drink well for another 5-7 years.” – Jay Miller, www.erobertparker.com
The Wine Snob Blog
”This stuff rocks. Plain and simple. It may be a bit over-the-top in style for some of you out there- it’s jammy and rich, so if that’s not your thing, definitely skip it. But if it IS your thing- for heavens sake, BUY IT. This wine is bright, fun, spicy, and layered with flavors of blueberries, pomegranates, vanilla, tobacco, hazelnuts, and sheer POWER. It’s rich-blooded, smooth and sexy. For all you Mad Men fans out there… this wine is Don Draper. He is a man of steel, with his slicked back head of black hair. He can drink scotch and smoke cigarettes all day and go out and seduce clients all night. Commanding, and almost forceful. Just enough to make you want him more. Look at me, I’m swooning just thinking about Don Draper. Apologies to anyone who doesn’t watch Mad Men… but you really should start.” - The Wine Snob
Cellartracker.com (80/100 p)
”Over sweet, over ripe, in your face, little else.” – Jaybrams
Cellartracker.com (91/100 p)
”The nose had cherry, spice, and blackberry. The palate was thick and rich, and had blackberry, tar, cherry, spice, and a pomegranate finish.” – Mmury
Cellartracker.com (87/100 p)
”This went to our heads. 16% alcohol. You can’t taste it, but you can feel it. Lots of cherry, vanilla, and a heavy, somewhat unpleasant oak aftertaste. Definitely not for me, but if you like this style, you might find it has some merit.” – Matt T
RSS 2.0
Mollydooker är i mitt tycke vändpunkten (botten?!) i Australien, det slutgiltiga uttrycket av ‘parkeriserningen’ som paret Marquis inte ens fick göra på det så av den fete amerikanen hyllade Marquis Philips.
Jag älskar viner från Australien, Glatzer, Giaconda, Clonakilla, Yabby Lake, alla gör närmast stora viner, till och med Penfolds kan nu när Peter Gago sköter lådan. Mollydooker gör lite som Robin Bradley uttryckte det, ”Turbid Sludge incomprehensible enamoured by certain US critics…”
Jag instämmer om att de producenter du nämner är avsevärt bättre, Molly är inte alls min melodi. Frågor som väcks hos mig när jag dricker det här är hur långt man kan tänja på begreppet vin? Och hur olika kan ett vin egentligen uppfattas?
Av citaten ovan går jag ändå mest igång på The Wine Snob’s beskrivning – passion är allt!
…fast Don Draper? Denne bakom fasaden krackelerade spillra, den lilla pojken uppklädd i pansarkostym? Snacka om metafor.
Peter: Jag tycker den är mitt i prick. Lyckas man se igenom den tuffa fasaden är vinet faktiskt ganska blekt och lite barnsligt.
Man kanske alltid borde jämföra ett vin med en uppdiktad person? Det ger en ganska snabb bild av vad det handlar om.
Ve det vin som blir ”George Costanza”…
Ett småbittert litet boxvin?
Skall man göra ‘roliga’ viner, opretantiösa experiment i väldigt hög kvalitet tycker jag RedHeads Studio (med Adam Hooper i spetsen) är ett bättre val. Där får man knaskoncentrerad frukt med riktig struktur och ‘backbone’, seriöst och lättsamt på en gång.
Det sagt, jag har inte provat ‘The Velvet Glove’ från Mollydooker, den anses ju vara bra även av klippor som Bradley & Campbell.
RedHeads är bra. Har inte heller provat Mollydooker Velvet Glove, men är ytterst tveksam om jag lägger mina slantar i samma handske som även gör The Boxer.
Jag håller inte med.
Eller så håller jag med…
Kan väl inte säga att jag är världens största fan av Mollydooker, men jag tycker det är kul att dricka deras viner. Jag dricker inte gärna dem till mat, det är fan helt omöjligt, men jag dricker dem gärna rakt upp och ned.
Utan att ”anklaga” någon i den här tråden så kan jag ibland bli lite trött på polariseringen i vinvärlden. Antingen håller man Parker i handen, eller (som de allra flesta vinintresserade och kunniga) så raljeras det friskt över muskelknuttarna från Down Under. Den gode svenska vindrickaren gör bäst i att småflina bakom Parkers rygg. Det gör även jag när andan faller på.
Tycker däremot att Mollydookers viner (de jag testat) är förbannat goda (the Boxer är kanske den tristaste jag provat). Senaste upplevelsen var 2007 Carnival of Love som klunkades under en matlagningsseans i Osby-trakten. Men som sagt, jag håller dem gärna borta från matbordet.
Varför skrev jag detta här? Ingen aning…
Tack för inlägget Johan. Jag tycker verkligen inte att man behöver ta ställning för eller mot fruktpackade och alkoholstarka viner. Vi är ju svanskar, vi har ingen vinkultur vi måste skydda!
Carnival of Love ska ju vara deras bästa, vore kul att provanågon gång.
Ett favoritvin i den här stilen är annars spanska Alto Moncayo som jag nyligen skrev om.
Ha ha ha… Nä, vi har ingen vinkultur att skydda. Å andra sidan vill vi gärna vara coola och hippa. Därför var det lattjo att leka med Parker för några år sen, men när han blev ”vän med folket” vände vi honom ryggen.
Jag dricker gärna stinna muskelknuttar. Jag dricker gärna sobra bourgogner och lågalkoholhaltiga mogna, tyska rieslings. Varje vin har sin plats i mitt liv. Så länge de är producerade med kärlek och ömhet. Men allra helst dricker jag viner från norra Rhone om jag måste välja. Har inte testat Alto Moncayo men blev jävligt nyfiken när jag läste ditt inlägg.
Tack för trevlig blogg.
Tack själv! Sund smak verkar du ha också