DN:s Toscana duger inte
DN Söndags nya serie ”Vinprovarmiddag” signerad Bengt-Göran Kronstam ägnar sex gulliga helsidor åt Toscana. Vinerna som presenteras är samma gamla vanliga ”prisvärda” storsäljare på Systembolaget – hur många gånger ska jag behöva läsa om Barone Ricasolis förträfflighet? I artikeln rekommenderas såväl en sverigeanpassad box som flaskan Brolio, där den senare beskrivs som husets stolthet trots att slottet gör fler avsevärt bättre kvalitetsviner. Vidare tipsas det om svenskägda Terrenos Chianti Classico, 89 kr. Ett vin vars enda spännande beröringspunkt är att gården ägs av svenskar. Om artikeln varit ett reportage i DN Resor är jag övertygad om att man höjt sig över svensk turistnivå för att inspirera.
Inget av vinförslagen i artikeln motiverar heller varför vinerna passar bra till maten. Paraplytiteln ”Vinprovarmiddag” känns lika omotiverad som förslagen i sig. Två olika prisnivåer duger inte. Jag förundras också över själva rätterna. Inledningsvis förklaras det fiffiga med den italienska menyns upplägg, exempelvis att huvudrätten ofta består av en enkel kött- eller fiskbit. Till DN:s egna ryggbiff serveras, precis som i Svedala, både rostade paprikor, bönkräm och ruccolasallad – tillräckligt för att du inte ska orka peta ner en bit av den avslutande marängkakan med blodapelsinsoppa och biscotti, som tydligen är ”mer uppfriskande än mättande.”
Att som intresseväckande instick deklarer den trista italienska vinlagen hjälper föga. Varför inte istället fokusera enbart på den för området betydelsefull klassificeringen IGT? Boktsavsförkortningen som blivit ett begrepp i vinvärlden tack vare Toscanas toppviner som Sassicaia, Ornellaia, Grattamacco etc. Eller kanske jämföra det klassiska och det moderna? Internationella druvor kontra alla varianter av sangiovese?
Jag efterfrågar naturligtvis inte en vetenskaplig eller nördig artikel. Men har man för avsikt att göra en djupdykning, eller åtminstone ringa in ett område, varför inte då sikta lite högre? Jag är övertygad om att DN:s läsare kan mer och är mottagliga för ett djupare innehåll. Åtminstone en smula mer inspirerande.
RSS 2.0
Bra skrivet, t.o.m. jag som är en enkel amatör som gillar mat & vin hade förväntat mig något mer av artikeln i DN.
Tack Alf. Din post gav mig ytterligare en knuff mot att skriva en planerad drapa mot hycklande vinskribenter.
Ibland kan man inte hejda sig.
Alf! Jag gjorde ett försök att ta mig igenom Kronstams senaste epos men gav upp då jag kände att blodtrycket började nå ohälsosamma nivåer. Jag är djupt imponerad över vad du har fått gå igenom för att åstadkomma denna utmärkta post. Det är skandalöst att han får hålla på som han gör.
Anders ! Jag ser med spänd förväntan fram emot att läsa din drapa.
Ingvar: Det gör jag med.
Vill jag bli ovän med Sveriges samlade vinskribenter? Kommer jag att känna mig bekväm att prova vin på vinmässor iförd lösmustasch?
Vem läser vad Kronstam skriver idag?? Han var ju passé redan för tio år sedan.
Jag håller helt med. Jag kan inte ett dyft om vin, och till och med jag blev besviken. Frågan är hur länge enmansbandet kronstam får hålla på, är det inte dags för DN att värva någon ny och förhoppningsvis lite drivnare skribent? Till exempel Alf eller Anders – två vinnördar jag läser med nöje och som jag har behållning av utan förkunskaper.
Ingvar: Jag tycker mest det känns en smula oengagerat och allmänt blasé. Ibland får jag för mig att Systembolaget har ett finger med i tidningen.
Winepunker: Tyvärr tror jag skaran människor som klipper ut boxtipsen och klistrar på kylskåsdörren varken minskar eller ökar. Man läser det som bjuds i brevlådan helt enkelt.
Margit: Tack för din röst, vi får se om det någonsin blir valår.
Mina favoritskribenter skriver så att en total nybörjare förstår och lämnar samtidigt godbitar åt mer kunniga. Det är en skön konst som få behärskar.
Lisa: Instämmer. Du är en av få som lyckas med det.
Anders ! Ditt svar talar onekligen för att det finns behov av en drapa och många ömma tår att trmpa på. Låter heller inte som att det är så högt i tak i de finare salongerna. Bekymmersamt.
Lisa o Alf Håller med er precis. Kronstams artikel var ju ett strålande exempel på motsatsen. Nybörjarna fick inget matnyttigt och för de mera kunniga blir det bara pinsamt. När den som bör skämmas inte gör det får någon annan göra det
Alf: Det var snällt. Det är faktiskt bara frågan om ett sätt att tänka. Bara svårt om man har stort ego.
Problemet är att stort ego är ett annat otroligt problem för många vinskribenter. De skriver bara för de redan invigda.
Vad gäller menyn i vinprovarmiddagen är det astrist att de inte vågat sig på en riktig italiensk meny istället för det där smäckiga. Biscotti till desserten? Suck.
Det största med Kronstam är att han egentligen inte skriver för någon. Läste ngn intervju med gubben för ett tag sen där han ondgjorde sig över hur äckliga boxviner är och att han aldrig någonsin skulle få för sig att dricka något sånt privat. Däremot rekommenderar han gärna de vinerna till DNs läsare…
Jag har alltid undrat vad Kronstam _dricker_ själv, inte vad han provar so journalist/recensent utan vad han konsumerar på egen hand under en månad. Det skulle vara intressant läsning, lite som en kontrast till det vanliga harvandet i medelmåtte-träsket.
Och säkerligen mer inspirerande.
Jag är knappast i position att tvivla på Kronstams kunskaper och lämplighet, men utbudet som recenseras verkar vara lite enahanda, är det inte samma viner som dyker upp om och om igen? Speciellt inspirerande är det i alla fall inte.
Det har hänt att jag köpt vin efter hans rekommendationer men brukar bli mer nöjd när jag går på etiketternas utseende, det säger väl en del om mig och min smak antar jag.
Stackars, stackars Bengt-Göran! Han försöker ju bara vara alla till lags. Läsare, redaktion och
importörer som bjuder till resor och middagar.
Ni måste visa lite mer förståelse!
Det är inte så lätt att heta Bengt-Göran, och tänk på hans stackars familj som han ska försörja. Stackars Bengt-Göran, vad ska han ta sig till om han inte får jobba kvar på DN. Vem viill asntälla någon som heter Bengt-Göran år 2010, som dessutom har som främst merit att ha rekomenderat samma viner under två decenium.
B-G är oöverträffat både köpt och talanglös. Dags för regimskifte.