I onsdags var jag på en ambitiös middagsprovning på Gulddrake-vinnande krogen/baren 19 Glas. Inbjudan deklarerade åtta rätter med lika många ackompanjerade viner från Washington-producenten Charles Smith. Eller snarare tvärtom, maten var noggrant anpassad för att passa vinerna. Förutom mat/vin-kombinationerna var det herr Smith själv som lockade. Inte bara det att han håller till i ett spännande och svalt klimat strax ovanför Kalifornien utan också för att han är arketypen för en småtokig amerikansk vinproducent med storslagna visioner och punkiga viner. Hur löjligt det än låter med vinnamn som ”Kungfu Girl”, ”The Velvet Devil Merlot” och ”Boom Boom Syrah” blir man faktiskt lite nyfiken. Finns det substans, är det gott eller är etiketten det enda roliga?

THIS GIRL IS SERIOUS! Aromatic smooth, vibrant and tasty. Think tangerine, apricot, wet stone, key lime, clove and nectarine…NOW stop thinking and start drinking… ‘CAUSE KUNG FU GIRL KICKS ASS! – Charles Smith

Jo men visst. Jag hade aldrig kunnat beskriva Kung Fu Girl Riesling 2009 (73009) 110 kr bättre själv om det var mitt eget vin. Bortser man från sista raden stämmer Charles tasting note mycket bra. En hyfsat stringent svalodlad riesling – drick och var glad! Tyvärr kan jag inte stämma in i liknande beskrivningar av varken Eve Chardonnay 2008 (73032) 110 kr eller The Velvet Devil Merlot (72400) 110 kr. Dessa förblir anonyma trots uppstudsiga etiketter. Däremot finns det något mysigt i Boom Boom! Syrah 2008 (73581) 124 kr. Varm och sötfruktigt sydfransk med både lakrits och kött. Dock inte på den nivån att ”it will KNOCK YOUR SOCKS OFF!”, men vinet sitter faktiskt som en smäck till den rökta blodkorven – kvällens bästa kombination.

Efter att ha provat fem ”bruksviner” är det äntligen dags för den syrahbetonade arsenalen som gjort Charles Smith känd. För att vi som gäster inte ska missa vinernas mediala status har vi fått ett kompendium där hälften av innehållet består av saxade vitsord och recensioner som givit mer än 90 poäng på Parker-skalan. Jag hade hellre varit utan och bildat mig en egen uppfattning. Nåväl, kommande viner ÄR bra, oavsett. Framförallt går jag i gång på Creator Cabarnet/Syrah 2008 359 kr exkl. moms som är snyggt välbalanserat och K Syrah Wells 2006 som serveras på magnum. Den senare domineras av underbart råa syrahnoter som peppar, blod, krydda och smuts. Klassiskt och komplex.

Bäst av allt blir det dock när Charles plockar fram tre speciella flaskor från 2007: Royal City, Old Bones och Heart. Alla tre 100-procentiga syrahviner med en koncentration tibetanska munkar skulle bli avundsjuka på. Vid den här tiden på kvällen har jag slutat formulera tasting notes. Jag är mätt, behöver luft och är inte alls upplagd för att skriva om superviner som inte går att få tag. Kanske är det nu jag borde dricka det där Kung Fu-vinet? ”NOW stop thinking and start drinking…” Jag avvaktar, spar mina 100 poäng och önskar Charles en ”nice stay in town”.

PS. I morgonbitti åker jag själv till USA i jakt på ”THE REAL SHIT”…I’ll keep you posted!