Feburaris vinlåda slår ett slag för långkok, grytor och värme. Här har pratar vi alternativ, favoriter och ställer frågor!

I dag släpptes ölet som sålts med devisen ”The World’s Strongest Beer”.  I skrivande stund finns det 12 flaskor kvar på Systembolaget i Göteborg av Brew Dog’s 32 procentiga skapelse Tactical Nuclear Penguin (11728) 540 kr. Vem som vill betala en halv tusenlapp för 33 cl absurd konceptöl är för mig en gåta. Låt gå för att det är galet experiment med en 10 procentig stout som sedan frysdestillerats och därefter fatlagrats. Låt gå för att Brew Dog är ett Skottland, ja kanske världens,  punkigaste och pr-smartaste bryggeri som gärna gör statementbärs (ölet Nanny State med endast 1% alkhol lanserades i protest mot tidningar sågat deras 18-procentiga ale). Men är det gott? Jag antar att det var samlare och nördar som köade i morse, jag brukar själv vara en av dem.  Men till kärnvapenpingvinen röstar jag blankt nej utan att ha druckit en droppe. Övertyga mig om motsatsen den som vill.

Med risk för att framstå egenkär måste jag bara skriva en kortis om feedback jag fått på min kommande disco-EP ”Pendolino”. Den skickades ut som promo till djs i veckan och släpps officiellt 24 februari. Responsen från internationella djs är naturligtvis superviktig då det rör sig om klubbmusik, men oftast får nöja sig med kommentarer som ”Great track, will support” eller ”Dope, really feeling this one, cheers”.  Därför blev jag extra glad när några av mina vänner istället bidrog med sina egna tolkningar. Personligt, målande och detaljrikt. Tusen tack!

Min vän manusförfattaren:

”Vägen är vindlande vacker när den lilla Aston Martin-bilen når San Marino. I bagaget väntar en väl kyld Prosecco och blodröda jordgubbar. Han viskar i hennes öra, precis innan motorn stängs: ”What was your name again?” Hon bara ler och tystar hans mun med sitt finger. Hennes långa nagel kittlar hans överläpp. Han skrattar till och kliver ur bilen. Går runt den och öppnar den andra dörren. Solen värmer. Han tar korgen med flaskor och frukt. Hon tar sats och säger: My name is Angelica Pendolino. Now you know everything – the rest is up to you!”

Min vän partypinglan:

”Kändes lite konstigt att i morse på gymet efter spinningen kränga på sig ”håll in och tryck upp” strumpbyxor och festklänning och höga klackar fastän det är massor med timmar kvar till jag får gå ut i fredagskvällen med en vinare i handen. Nu, med din låt i lurarna känns det inte alls konstigt längre att sitta här festklädd på ett tomt kontor!”

Min vän tokyokillen:

”Låten är riktigt uplifting och fyller vilket rum som helst. En sak som jag tänker dock är att den också skulle passa superbra med vocals. Jag tänker mig enkvinna med en stark röst som börjar 0:31 i låten och lugnt pratar och berättar om hennes ”voyage” med Pendolino. När låten så når 3:40 så tar hon i och sjunger med dubbla styrkan mot vad Donna Summer skulle klara av.”

Vill du lyssna själv så musiken finns låtarna upplagd här. Trevlig helg!

Jag bad om ett alternativ till mitt taiwainesiska favoritte Ali Shan och blir serverad ett smakprov av Bao Zhong.  Himmlen öppnar sig. Liljor och jasmin i full blom. Inlindade i en fet, nötig rondör ser jag bilder av vita viner från Puligny-Montrachet. Bilerna blir tydligare när smaken spär på känslan av varsamt behandlade ekfat och smält smör. I bakgrunden lurar en honungssötma som förgyller den milda eftersmaken som aldrig verkar ta slut.

Tror du att jag saknar vin eller?

Så här bryggde jag mitt senaste lättfermenterade oolongfynd när jag kom från världens bästa In the mood for tea.

Dosering: 1tsk
Vatten: ca 2 dl
Temp: 90 grader (servera gärna kring 80-85 grader)
Infusionstid: 2 – 2,5 min
Infusioner: upp till fem med bibehållen smak
Pris: 260 kr/hg

Från och med söndag planerar jag total avhållsamhet från alkohol och kaffe i fyra veckor. En klassisk vit månad. Jag försöker att se det som ett experiment. Frågorna jag hoppas få svar på är: hur starkt är suget och efter hur lång tid mattas det av? vilket är värst att överge, kaffet eller vinet? kommer jag att känna jag mig mer kreativ, effektiv, pigg? gå ner i vikt? vilka blir subsituten? smågodis och olongté? hur fort kommer jag återgå till mina ”normala” konsumtionsvanor? Svaren kommer jag lägga upp eftersom.

Men innan söndag är det lördag!

Vi har vänner på middag och jag tänkte långkoka italiensk porchetta på fläsksida med en massa rosmarin och salvia. Till det den här fantastiska tomatsåsen med stora vita bonör i. Innan funderar jag på att testa den här Palsternackssoppan om jag bara få tag på rätt koksomjölk. Avslutningsvis gör jag nog en barnvänlig glass, osäker på smak, men säkert något fruktigt, och kanske en limoncellovariant till de vuxna.

Vad dricker jag till det här då? Jag har några alternativ men kom gärna med tips på vad du skulle valt!

Så här års bjuder många vinimportörer in till sortimentsprovningar för att presentera terminens nya producenter och årgångar. De senaste åren riktar sig vissa även till privatpersoner som, mot betalning, får tillfälle att prova samma viner som branschfolk och journalister. Ett smart marknadsföringsgrepp kan tyckas men lika mycket ett toppentillfälle för vintörstande konsumenter att upptäcka viner som man kanske aldrig skulle ha möjlighet/råd att testa annars.

Importören Divine’s sortimentsprovning innehöll i år ca 75 drycker med flaskor från 89-2195 kronor. Importören fokuserar på amerikanska viner med attityd men har också ett brett sortiment från Australien och Nya Zeeland. Här är tre favoriter från provningen.

Sumarroca Cava Brut Natur Gran Reserva 2005, Spanien (77136) 149 kr
Ny Cavakompis för mig. Producenten gör tre vita mousserande viner som alla är mycket rena och distinkta i sin stil, dvs är goda exempel på hur druvblend, produktion och lagring reflekteras tydligt i smak och doft. ”Natur” innebär ”No Doasage” mao utan socker, vilket gör vinet ordentligt friskt. Den tre år långa lagringen har gett vinet djup och svala petroleum aromer.  Släng hit en skål Gambas al pil pil omedelbart! 84/100

Brewer Clifton Santa Rita Hills 2008 (73073) 449 kr
En underbar chardonnay från Santa Rita Hills i Kaliforninen. Skarp syra och återhållsamt använda ekfat (tror man knappt anv’nt någon ny ek alls) men framförallt en supersnygg kritamineralitet som får mig i spinn. Amerikansk chardonnay precis som jag som jag vill ha den. Kraftfull men på ett inifrån-och-ut-sätt. Elegant och sval i sin framtoning utan att göra anspråk på den burgundiska flaggan. Drick allena under djup kontemplation eller med glad en vinvän och käka Gittos Fiskburgare (hoppa över gurksalladen). 92-94/100

Grant Family Straight Line Pinot Noir, Anderson Valley 2008 (73965) 329 kr
Ytterligare en ny vinmakarbekantskap som till det här vinet hämtat från kyliga Anderson Valley. 45% av druvklasarna har fått jäsa med stjälkarna kvar. På så sätt berikas vinet mer tannin och uppfattas bokstavligen något stjälkiga i smaken. Frukten är i övrig syrlig, körsbärsdoftande och med örtiga inslag. Vinet andas amerikansk elegans och grace framför bröl och punch. Me like. Och säkert många med mig, så skriv in 1 mars i kalendern då några flaskor av de totalt 11 faten som producerats på SB. Tills dess hinner du med ett ordentligt långkok, kanske Italiens fläsklägg med blodapelsin och rosmarin? 91/100

I övrigt kommer jag att hålla utkik efter flaskor från Maggi Harrison, Felton Road och Kraacher de närmsta månaderna. Gott så.

Härom kvällen öppnade jag upp en flaska Mollydooker The Boxer Shiraz 2008. Ett australienskt muskelpaket, inhandlad utomlands av ren nyfikenhet, som lämnar mig med många frågor men utan upphetsning. Vinet skulle definitivt åka in i dopingkontrollen om det vore OS men rankas samtidigt högt av inflytelserika amerikanska vinmän. Det intressanta för mig – efter att druckit ett glas och spänningen lagt sig – är hur olika ett och samma vin kan uppfattas och beskrivas. Hur eniga världens största vinmagasin är om vinets förträfflighet. Och hur privatpersoner påverkas av vad de skriver.

Här följer först två recensioner från världens mest betydelsefulla vinskribenter. Därefter ett utdrag från en amerikansk vinblogg och sist tre tasting notes publicerade av privatpersoner på vinportalen Cellartracker.com.

Winespectator: Best Buy of the Week – 91/100 p
”Bright and jazzy, offering an effusive mouthful of cherry, pomegranate and spice flavors that are as aromatic as they are long and vivid. This has density without great weight, and the finish keeps on going…” Harvey Steiman, Winespectator

Wineadvocate 91/100 p
”The 2008 Shiraz The Boxer is the deepest colored of the Mollydooker wines. Fragrant scents of bacon, game, lavender, plum, and blueberry lead to a dense, layered, ripe, and intense wine that can be enjoyed now but will continue to drink well for another 5-7 years.” – Jay Miller, www.erobertparker.com

The Wine Snob Blog
”This stuff rocks.  Plain and simple.   It may be a bit over-the-top in style for some of you out there- it’s jammy and rich, so if that’s not your thing, definitely skip it.  But if it IS your thing- for heavens sake, BUY IT.  This wine is bright, fun, spicy, and layered with flavors of  blueberries, pomegranates, vanilla, tobacco, hazelnuts, and sheer POWER.  It’s rich-blooded, smooth and sexy.  For all you Mad Men fans out there… this wine is Don Draper.  He is a man of steel, with his slicked back head of black hair.  He can drink scotch and smoke cigarettes all day and go out and seduce clients all night.  Commanding, and almost forceful.  Just enough to make you want him more.  Look at me, I’m swooning just thinking about Don Draper.  Apologies to anyone who doesn’t watch Mad Men… but you really should start.” - The Wine Snob

Cellartracker.com (80/100 p)
”Over sweet, over ripe, in your face, little else.” – Jaybrams

Cellartracker.com (91/100 p)
”The nose had cherry, spice, and blackberry. The palate was thick and rich, and had blackberry, tar, cherry, spice, and a pomegranate finish.” – Mmury

Cellartracker.com (87/100 p)
”This went to our heads. 16% alcohol. You can’t taste it, but you can feel it. Lots of cherry, vanilla, and a heavy, somewhat unpleasant oak aftertaste. Definitely not for me, but if you like this style, you might find it has some merit.” – Matt T

Min vinsmak förändras hela tiden. Eller åtminstone mitt förhållningssätt till olika viner. Drivkraften i det ständiga sökandet på den perfekta flaskan behöver liksom kontinuerligt ny energi. För två år sedan stod klassisk, murrig rioja mycket lågt i kurs. Vinerna påminde mig om ett mossigt, konventionellt förhållande till vin i allmänhet. Äldre män och klassiska etiketter. Typ. Energi och inspiration fann jag i stället i områdets moderna viner. ”Frukt i kvadrat framför torkat dillblask” skulle jag ha kunnat skrivit. Idag är jag beredd att omvärdera min åsikt. Ingen annanstans i världen kan rött vin på 100% tempranillo smaka som i Rioja. Det traditionstyngda rödtjutet har hittat en sweet spot i min vinhjärta. Plasten stavas u-r-s-p-r-u-n-g.

Passande nog blev jag inbjuden till en vertikalprovning av en av Riojas mest klassiska domäner  Bodegas Montecillo. Sex stycken, på pappret gamla, Rioja Gran Reserva provades under ledning av vinmakerskan Maria Martinez. Så här stod det i mina provningsanteckningar en timme senare:

2003. Ungdomlig frukt, körsbär, jordkällare, blött trä, dill, vanilj. Tydliga tanniner, i dagsläget något obalanserad och varm.

2001. Kryddigare frukt, lakrits, nejlika, jordgubbe. Hög syra, bra struktur. Förändrades enorm mycket i glaset under provningen till vinets favör. Klassikt vin som kommer åldras vackert.

1994. Färgen börjar visa ordentlig mognad, tegelbrun. Även doften är mogen. Kaffe, torkade jordgubbar, nypon, torkade blommor, dill. Något dammig.  Tanninrna är ordentligt avrundade. Brådmogen utveckling? Den torkade frukten tar över ju längre tiden går.

1991. Aningen mörkare i färgen än -91. Yngre i smaken, högre syra och överlag bättre balans. Polerad smak tydlig ekfatskaraktär. Ett helt annat vin än både -91 och -03.

1987. Påtagligt örtigare/grönare än de två innan. Elegant men lite yxigare i strukturen. Mjuka men något torra tanniner. Ytterligare en dimension, möjligtvis en svalare årgång? Förvånansvärt pigg den här också.

1981. Ljusast i färgen, tegel/orange. Frukten har tunnats ut, syran sticker ut och tannierna är nästintill obefintliga. Torkade, söta jordgubbar, körsbär, dill och en svag oxidation. Saftlik och elegant. Fullmogen rioja!

Sammanfattningsvis uppskattade jag de stora skillnaderna i vinerna. Årgångarna har satt sin naturliga prägel. Om jag ska utse en vinnare får det bli 2001. Vin att åldras med. Det har dessutom fördelen att det går att beställa i på Systembolaget (art nr. 72728 BS – 199 kr).

Många viner som säljs på Systembolaget tjänar på sparas några år. Korrekt. Men ibland dyker det upp flaskor som redan står i full blom. Buteljer som fått mogna till sig hos producentens innan de släpps till försäljning. Roagna Langhe Rosso 2001 är ett praktexempel. Efter 3 års fatlagring har vinet fått vila ytterligare två år i flaskan innan det lämnar gården. Luca Roagna vet att hans rustika viner behöver den tiden för att kunna spela upp sitt hela register. Och vi som dricker slipper vänta och kan direkt förälska oss i sekundära mognadsaromer av torkade blommor, mossa och läder för att sedan slicka i oss de softbollsmjuka tanninerna. Härligt va?

Roagna Langhe Rosso 2001 görs på 100% nebbiolo, precis som klassikerna Barolo och Barbaresco. Bortsett från mogandstonerna finns det ingenting inställsamt med vinet. Inga flörtiga ekfat eller syltig frukt. Du bör ge det ett par timmar timme i karaff för att öppna upp sig helt (det har ju varit instängt ett tag). Men sedan har du en ljuvlig stund framför dig. En stund som borde kosta mycket mer än 199 kronor. 91/100

PS. Förra veckan fanns ett 60-tal flaskor kvar hos importören

Käket på plats. Provningsglasen på plats. Mamma på plats.
Det har blivit dags att kora en av våra husmansklassikers bästa vän i glaset.

På tallrikarna:
Sandströms egna blodpudding omtänksamt välstekt i smör. Tärnat fläsk från samma gris (åtminstone samma leverantör) krispigt stekt i sitt eget fett. Strimlad vitkål blandad med rårörda lingon. Red Delicious-äpplen stekta i smör, citron och salt. Grovkornig skånsk senap

I glasen:
Nio olika drycker varav en alkoholfri.

Kommentarer:
1. Ihringer Grauer Burgunder  Trocken 2008, Baden, Tyskland (vitt torrt vin)
Mamma: Inte så mycket smak alls. Bara sprit nästan. Inte så gott.
Alf: Eldigt och surt. Om vinet en gång hade frukt är den utplånad nu. Nej tack.

2. Santa Vittoria Lange Rosso 2007, Italien (rött torrt)
Mamma: Det röda är bättre än det vita. Men nej, inget speciellt.
Alf: Aromerna i barberafrukten matchar faktiskt ganska fint kryddorna i puddingen men det behövs mer sötma och mindre syra och definitivt inga tanniner.

3. St Feuillien Blonde, Belgien (ljus, fyllig ale) 7,8%
Mamma: Jomenvisst är öl godare än vin till det här?
Alf: Instämmer, mycket bättre. Men frukten i ölet tunnas ut lite och spär på alkoholupplevelsen. Men visst funkar det. Särskilt med äpplena till. Bra bärs!

4. Nils Oscar Kalasöl, Sverige (mörk lager) 5,2%
Mamma: Jag tycker det blir bättre och bättre! Smakar gott till blodpudding och fläsket men med senapen vet jag inte.
Alf: Både de kryddiga aromerna och smaken matchar perfekt. Inget som bråkar och maten plockar fram härliga kola och karamell från ölet. Smarrigt.

5. Christian Drouin Cidre Bouché Brut, Normandie (halvtorr cider) 4,5%
Mamma: Lite konstig. Nej, det här vill jag inte ha till.
Alf: Smakmässigt funkar det med syra och sötma men det äppliga och jästiga känns allt för långt bort från det kryddiga och stekta. Enbart med äpplen och kål, javisst, men nej den går bort.

6. Herman J Wiemer Semi-dry Riesling, New York State (halvtorrt vin)
Mamma: Vinet var ju väldigt gott! Gott efter ölen. Jag gillar ju riesling och Alsace.
Alf: Bara för att det är sött!
Mamma: Står det ”druvigt och blommigt” brukar jag tycka om det.
Alf: Jag tycker det smakar gott med senapen till. Men jag stör mig petroleumdoften, den känns kemisk och inte alls särskilt mycket husman. Njae.

7. Arlas mellanmjölk
Mamma: Man ska nog ha mjölk till blodpudding i alla fall. Då får man i sig mer järn också.
Alf: Absolut inget som stör smakmässigt, mjölkens krämighet fungerar lite som lim. Klassiskt och barnsligt gott!

8. North Coast Brewing Old Rasputin Stout 2007 (mörk, kraftig stout) 9,5%
Mamma: Det här var inte gått till blodpudding. Kanske bara för att jag inte gillar ölen som den är.
Alf: Förstår vad du menar. Beskan är markant. Om ölet inte varit lika kraftigt och haft en lägre beska tror jag den hade varit en vinnare. Det blir lite väl mastigt. Finessen med tillbehören försvinner lite.

9. Dufvenkrooks Original Starkvinsglögg 15%
Mamma: Det smakar glögg i hop med maten. Jaha, är det glögg? Haha, men den är kall. Nej, inte till blodpudding!
Alf: Även om kryddningen finns där kör glöggen helt över maten med sin sötma. Kladdigt och klumpigt.

Kvällens vinnare!
Mamma: Nils Oscar och mjölken var godast till. Men mjölken får nog min röst. Det vita vinet dricker jag gärna lite mer av efteråt istället!
Alf: Jag är beredd att hålla med. Nils Oscar får min röst, tätt följd av den belgiska ölen. Det skulle ha varit intressant att haft med en torr porter och flera andra öl som inte var så alkoholstarka och fylliga. Även en modern amarone eller liknande rött med sötma, mörk frukt, krydda och gärna låg syra hade varit intressant. Nästa gång provar vi isterband tycker jag.
Mamma: Ja, det är också gott.