Käket på plats. Provningsglasen på plats. Mamma på plats.
Det har blivit dags att kora en av våra husmansklassikers bästa vän i glaset.

På tallrikarna:
Sandströms egna blodpudding omtänksamt välstekt i smör. Tärnat fläsk från samma gris (åtminstone samma leverantör) krispigt stekt i sitt eget fett. Strimlad vitkål blandad med rårörda lingon. Red Delicious-äpplen stekta i smör, citron och salt. Grovkornig skånsk senap

I glasen:
Nio olika drycker varav en alkoholfri.

Kommentarer:
1. Ihringer Grauer Burgunder  Trocken 2008, Baden, Tyskland (vitt torrt vin)
Mamma: Inte så mycket smak alls. Bara sprit nästan. Inte så gott.
Alf: Eldigt och surt. Om vinet en gång hade frukt är den utplånad nu. Nej tack.

2. Santa Vittoria Lange Rosso 2007, Italien (rött torrt)
Mamma: Det röda är bättre än det vita. Men nej, inget speciellt.
Alf: Aromerna i barberafrukten matchar faktiskt ganska fint kryddorna i puddingen men det behövs mer sötma och mindre syra och definitivt inga tanniner.

3. St Feuillien Blonde, Belgien (ljus, fyllig ale) 7,8%
Mamma: Jomenvisst är öl godare än vin till det här?
Alf: Instämmer, mycket bättre. Men frukten i ölet tunnas ut lite och spär på alkoholupplevelsen. Men visst funkar det. Särskilt med äpplena till. Bra bärs!

4. Nils Oscar Kalasöl, Sverige (mörk lager) 5,2%
Mamma: Jag tycker det blir bättre och bättre! Smakar gott till blodpudding och fläsket men med senapen vet jag inte.
Alf: Både de kryddiga aromerna och smaken matchar perfekt. Inget som bråkar och maten plockar fram härliga kola och karamell från ölet. Smarrigt.

5. Christian Drouin Cidre Bouché Brut, Normandie (halvtorr cider) 4,5%
Mamma: Lite konstig. Nej, det här vill jag inte ha till.
Alf: Smakmässigt funkar det med syra och sötma men det äppliga och jästiga känns allt för långt bort från det kryddiga och stekta. Enbart med äpplen och kål, javisst, men nej den går bort.

6. Herman J Wiemer Semi-dry Riesling, New York State (halvtorrt vin)
Mamma: Vinet var ju väldigt gott! Gott efter ölen. Jag gillar ju riesling och Alsace.
Alf: Bara för att det är sött!
Mamma: Står det ”druvigt och blommigt” brukar jag tycka om det.
Alf: Jag tycker det smakar gott med senapen till. Men jag stör mig petroleumdoften, den känns kemisk och inte alls särskilt mycket husman. Njae.

7. Arlas mellanmjölk
Mamma: Man ska nog ha mjölk till blodpudding i alla fall. Då får man i sig mer järn också.
Alf: Absolut inget som stör smakmässigt, mjölkens krämighet fungerar lite som lim. Klassiskt och barnsligt gott!

8. North Coast Brewing Old Rasputin Stout 2007 (mörk, kraftig stout) 9,5%
Mamma: Det här var inte gått till blodpudding. Kanske bara för att jag inte gillar ölen som den är.
Alf: Förstår vad du menar. Beskan är markant. Om ölet inte varit lika kraftigt och haft en lägre beska tror jag den hade varit en vinnare. Det blir lite väl mastigt. Finessen med tillbehören försvinner lite.

9. Dufvenkrooks Original Starkvinsglögg 15%
Mamma: Det smakar glögg i hop med maten. Jaha, är det glögg? Haha, men den är kall. Nej, inte till blodpudding!
Alf: Även om kryddningen finns där kör glöggen helt över maten med sin sötma. Kladdigt och klumpigt.

Kvällens vinnare!
Mamma: Nils Oscar och mjölken var godast till. Men mjölken får nog min röst. Det vita vinet dricker jag gärna lite mer av efteråt istället!
Alf: Jag är beredd att hålla med. Nils Oscar får min röst, tätt följd av den belgiska ölen. Det skulle ha varit intressant att haft med en torr porter och flera andra öl som inte var så alkoholstarka och fylliga. Även en modern amarone eller liknande rött med sötma, mörk frukt, krydda och gärna låg syra hade varit intressant. Nästa gång provar vi isterband tycker jag.
Mamma: Ja, det är också gott.

När Zlatans Barcelona skulle möta Inter styrde vi kosan mot Pompeianas enda pizzeria. Att vi var de enda Barcafansen på plats var väntat, men att flaskölen i läskkylen var supercool indiebärs var verkligen otippat. Och tur var väl det. Matchen bjöd inte på särskilt mycket.

Ölet däremot visade sig vara högst intressant. Bryggt av Baladin, ett mikrobyggeri i Piozzo som ligger norr om Barolo i Piemonte, och med färgglada etiketter som fick mig på gott humör. Den första 0,75-flaskan, Isaac, var ett ljust och fruktigt veteöl. Oerhört blommig med en mjuk syra och ordentligt med humlegodissötma. På gränsen till sliskig eftersom beskan och syran var lika närvarande som stökig högstadieelev. Flaska nummer två, Wayan,var desto mer spännande. Fortfarande ljus, blommig och med låg kolsyra men kraftigare, men mer belgisk i stilen. Anledningen kan vara att ölet innehåller 17 ingredienser. Förutom korn, vete, malt, en massa olika humlesorter även ett gäng kryddor. Mest framträdande efter en rejäl Liguriapizza var nog koriander, pomerans och honung.

Det är kul med nya öl som inte smakar som man förväntar sig. Framförallt när man inte förväntar sig att stöta på dem. Dessa var just sådana. Mer intressanta än fantastiskt goda. Å andra sidan räddade de mig från en målfattig och ganska trist fotbollsmatch. Återigen.

Jag tycker mig se ljus i den dystra, kommersiella öltunneln. Under sommarveckorna har mitt barhoppande ingivit nytt hopp för bra bärs på krogen. Vanliga söderhak, typ Scandic Hotel, sporthaket Krukan och  Södra Teatern, serverar idag åtminstone ett öl som inte är en anonym ljus lager.  Jag har druckit såväl Red Seal Ale, Brooklyn Brewery Lager som Nils Oscar Kalasöl på ställen som tidigare bara serverat Falcon och Guinsess. En postitiv trend som jag hoppas är här för att stanna.

Vad kvalitetshöjningen beror på är svårt att säga. Jag vill tro att intresset för öl är större än stockholmsbarerna tidigare anat. Att vi bryr oss lite mer, även om vår vardagspilsner. Eller så beror det på en ny generation bartenders/inköpare. Oavsett är det kul att se kvarterskrogens öltavla uppdaterad.